Blogg

Moderaterna är dåliga kompisar när de "tar oro på allvar"

Bild: Di.se

Ett modeord i politiken är 2016 oro. Mellan raderna handlar det alltid om oro för att flyktinginvandring är farligt. På twitter pratar såväl troll som ledarskribenter om att ta oro på allvar. Men mest av alla har Moderaterna pratat om att ta oro på allvar för att förklara sin nu hårdare migrationspolitik. 

 
Här snackar Tobias Billström, tidigare migrationsminister som nu är riksdagsledamot och vice talman, om Moderaternas nya, tuffa migrationspolitik i Aftonbladet:
 

 

 

Och här skriver partisekreterare Tobmas Tobé i aftonbladet att man efter USA-valet måste ta människor oro på större allvar: 

 

 

Jag tänkte fokusera på vad oro är. Alltså inte vad är vi oroliga för, utan vad är oro?  

Enligt BUP.se är oro en känsla som ”… kommer för att signalera för oss att något är farligt  så att vi kan undvika det eller förbereda oss på att klara av det.” Ofta är oron helt normal, till exempel inför att du ska hålla ett tal eller spela en fotbollsmatch. Då kan den hjälpa dig att koncentrera dig och förbereda dig. Och då brukar oron gå över av sig själv. 

Det jobbiga är när oron är svår att bli av göra sig av med. Oro är obehagligt. Man kan tappa aptiten, få ont i magen och sömnproblem. Man kan få hög puls och snabb andning, känna sig yr och darrig. Vissa ser prickar framför ögonen eller får tunnelseende. Andra upplever att det är svår att andas. Jag har stort medlidande med alla som lider av oro. 

Vårduiden, 1177.se, ägnar mycket text åt att förklara att oron inte behöver stämma överens med hur det egentligen är: 

Man kan också börja tolka andras beteende efter sin egen oro. Är man rädd att inte duga börjar man tolka sina medmänniskors ord och blickar som uttryck för att man inte duger- även om de inte alls menar det.  Om man är rädd för att en generös flyktingpolitik är farligt för Sverige hittar man tecken på det, och stänger ute tecken på att flyktingar bidrar till Sverige. 

Vad ska man då göra åt oro?

Det finns en hel del man kan göra själv. Vårdguiden tipsar om att prata med någon du har förtroende för. ”Det kan vara en kompis eller någon annan som gillar som kan hjälpa dig att se saker ur andra synvinklar”. BUP tipsar om att närma sig det man är rädd för- även fast det känns läskigt. Efteråt brukar det kännas bättre att man vågade. På UMO’s hemsida står det att det är viktigt att fortsätta göra det du gör, även om du känner ångest. Om du tar det lugnt och andas kommer oron att klinga av. 

Det finns också hjälp utifrån att få. Man kan söka professionell hjälp på t.ex. en ungdomsmottagning eller en vårdcentral. Det finns flera hjälplinjer att ringa.

UMO har listat tips på hur man kan hjälpa en kompis som mår dåligt. Till exempel:

-Gör något tillsamans med den för att få den att tänka på något annat.
-Små generösa gester. Om man märker att någon mår dåligt så kan man ju vara extra snäll mot den personen.
-Vara där för personen, hålla om, prata med, lyssna på personen, uppmuntra, var uppmärksam. Ge den stöd, visa att han eller hon har många som hjälper i omgivningen. Visa hänsyn till hans eller hennes känslor. 

Fina och bra tips, tycker jag!

Utifrån allt vi nu vet om oro- vad ska man då göra för att hantera politisk oro? 

Jag tror uppriktigt inte att svensk välfärd är under hot på grund av att vi beviljar människor som flyr från krig sin mänskliga rättighet att få asyl. Men om det vore helt sant: hur ska man hantera det? Genom att heja på oron, skrika om systemkollaps, och understryka hur farligt det är med flyktingar? Att som moderaterna lägga om hela sin politik? Nej, det låter inte som något en bra kompis skulle gjort.

Det är uppenbart att moderaternas retorik om att ta ”människors oro på allvar” inte är på grund av medkänsla till för de som känner oro - moderaterna gör det för sin egen vinning. 

Det snälla sättet att hantera människor oro för flyktinginvandring skulle vara att ta sin oroliga medmänniska i handen och säga att det kommer att ordna sig. Säga att jag förstår att du är orolig nu, men jag lovar att vi kan lösa det här tillsammans. Prata om att det inte är hemsk utan tvärt om väldigt fint att människor söker skydd hos oss. Att vi som har idéer för hur människors ska kunna få bra jobb och bostäder- oavsett om man är född i Sverige eller kom hit nyss. Att vi ska samarbeta och lösa det här tillsammans. 

 Det är klart att man inte kan jämföra oro i ett politisk kontext med oro i ett psykologiskt kontext rakt av - det skulle rentav kunna vara ett sätt att förminska psykisk ohälsa. Det är inte min intention. Det finns också utrymme för självkritik, nog har Miljöpartiet från gång till annan också försökt profitera på att piska upp oro för klimatet istället för att prata om lösningar. Det kanske inte ens alltid är helt och hållet fel att göra så.

Men om man ärligt har att bemöta oro som sitt högsta politiska mål borde man vara otroligt noggrann så att man inte istället skapar mångdubbel oro. Oro, rädsla och hat är ett svart gyttjigt gift som tränger in överallt. Samtidigt är det explosivt, och det sprider sig snabbare än fågelinfluensa. Vi kommer att behöva många riktigt bra kompisar för att bekämpa det. 

Hanna 

 

Lästips!

Ulf Bjereld bloggar också på ämnet Oro, och dess fördunklande effekt på debatten. http://ulfbjereld.blogspot.se/2016/11/om-mantrat-ta-manniskors-oro-pa-allvar.html

 

Mest lästa inläggen

Moderaterna är dåliga kompisar när de "tar oro på allvar"

Bild: Di.se Ett modeord i politiken är 2016 oro. Mellan raderna handlar det...

Kommer moderaterna att normalisera kvinnohat?

I dag lade Moderaternas officiella facebooksida ut en livesänd video där De...

Jag googlade på "bröst" och ni kan aldrig ana vad som hände sen.

Idag skrev en lång rad debattörer på DN debatt om porrens skadliga effekter...

Vad Jan Björklund egentligen menar när han pratar om höghastighetståg

Igår debatterades klimatet och höghastighetståg i SVT’s Agenda. Kul! Nya st...