Blogg

Alliansens klimatpolitik, hur illa kan den vara?

Förra veckan släppte alliansen sin gemensamma klimatpolitiska plattform. Den innehöll en del intressanta reformer, men framför allt en avsaknad av reella satsningar på att sänka utsläppen. Nedan kommenterar jag samtliga av alliansens förslag på miljö- och klimatpolitik:
 
  • Möjliggör fossilfri laddning och tankning i hela landet genom att bygga ut infrastrukturen med exempelvis laddstationer för elbilar samt tankstationer för vätgas till bränsleceller.

Bra, men detta görs redan. Klimatklivet har beviljat finansiering av 1.206 laddstoplar (enl siffror från 22 maj). Jämfört med Allians-regeringen, som visserligen ökade laddstolpar många PROCENT (för det fanns typ bara en handfull laddstolpar när de tillträdde) men ganska få i faktiskt ANTAL, är jag ganska säker på att vi överträffade dem med god marginal under senaste mandatperioden. Nu vill moderaterna dessutom kapa Klimatklivet vid fotknölarna, så lycka till!

  • Utveckla och förbättra det nuvarande bonus-malussystemet till en kraftfull grön bilbonus, för att ge ökad klimat- och miljöstyrning och större drivkrafter att ställa om. Systemet ska vara teknikneutralt, självfinansierat och intäkts-neutralt över tid.

Hur då utveckla? Centern lovade att införa bonus-malus redan 2010, men gjorde aldrig det under sin tid i regering. Det gjorde dock vi. Systemet är redan självfinansierat och intäktsneutralt. Om de vill höja den totala storleken på bonusen/malusen, sure! Det är bra.

  • Gör en översyn av hur och om skatten på all elektrifierad kollektivtrafik, tunga fordon samt miljölastbilar skulle kunna sänkas samt om de är de mest verkningsfulla åtgärderna för att minska utsläppen.

Översyn är helt otroligt svagt, de vågar inte gå fram med en skattesänkning. Om man vill rädda klimatet på riktigt måste man våga det! Och inte nog med det, man måste också våga höja priset för utsläpp. Lägg väl märke till att INGA av alliansens förslag leder till att göra utsläpp dyrare, och är således extremt tveksamt om de öht får någon effekt. Billigare el-trafik kan ju konkurrera ut fossiltrafik, men det kan också bara leda till att den totala mängden trafik blir större om man aldrig vågar bestraffa det senare!

  • Inför en nedsättning av el-skatten för alla fartyg.

Ett ganska bra förslag! Meeen vi driver något ÄNNU bättre, nämligen ett sorts bonus/malus-system för fartyg med differentierade farledsavgifter, alltså styra mot hållbarare bränslen. För vi vill ju ändå att mycket transport ska gå på hav, hellre än flyg.

Fler gröna företag

  • Snabba på omställningen av den svenska industrin genom att investeringar i klimatsmart teknik stimuleras. Inledningsvis ska detta ske genom ett investeringsstöd som på sikt ska omvandlas till ett skatteavdrag.

Ganska kul, detta gör ju regeringen redan med stora investeringar i industriernas omställningar, som bland annat lett till att satsningen på “Stål utan kol” kunnat bli verklighet i Luleå (helt världsledande)! Det här stödet vill ju alliansen skära ner på, om jag tolkat deras budgetförslag rätt. Så de verkar inte riktigt ha koll på sin egen politik. Industrin hyllar Isabella Lövin för att de äntligen får ekonomiska förutsättningar att minska sina utsläpp.

Dessutom har regeringen med MP i spetsen sett till att priset på utsläpp höjts rejält inom EU’s system för handelsrätter av utsläpp! Det kallas “The Swedish Proposal” och hyllas av miljörörelser i hela Europa. Priset är fortfarande FÖR LÅGT, men vi har i och med detta tagit ett stort steg mot att göra klimatförstörelse olönsamt. Detta är något alliansen (speciellt L) pratar om att man vill göra, men de verkar inte ha koll på att vi nyligen vunnit en enorm vinst här. Intressant är även att M tjatade om detta i EU-nämnden i svenska riksdagen, men röstade sedan emot reformen i EU-parlamentet. Lol!

  • Effektivisera miljöprövningar och korta handläggningstider.

Jag vet inte exakt vad de menar med detta, men det är säkert ett bra förslag. Dock ganska mesigt.

  • Inför ett grönt spår för tillståndsprövningar – företag som vill göra miljöförbättrande åtgärder bör ges en mer skyndsam handläggning.

Säger samma sak som till förslaget ovan – bra, men mesigt.

Ett grönare flyg

  • Inför krav på obligatorisk inblandning av förnybart bränsle, för att säkerställa att utsläppen från flygandet minskar på riktigt.

Mja... Alltså, det skulle man faktiskt kunna göra. Vi kan säkert rösta för ett sådant förslag. Men biobränsle räddar INTE klimatet, om vi inte samtidigt minskar flygandet. Om vi ökar flygandet i samma takt som nu kommer utsläppen vara exakt lika stora år 2030 som idag även om vi byter ut 100% av bränslet till biobränsle. Det biobränsle minskar i utsläpp kompenserar bara för ökandet av antalet flygresor, det räcker inte. Utsläppen måste ju minska drastiskt! Dessutom finns det inte i närheten av tillräckligt mycket skog för att tillverka allt detta biobränsle. Vi kommer inte undan att vi måste minska antalet flygresor.

  • Inför klimatstyrande start- och landningsavgifter för att premiera de som använder effektiva motorer eller mer förnybart bränsle.

Detta är ett bra förslag som vi redan driver. Men då med målet att minska flygandet, inte bara att byta ut planen.

  • Sverige ska ta ledartröjan för att omförhandla de internationella avtal och konventioner som sätter stopp för beskattning av flygbränsle.

Faktiskt också bra, det är nämligen ett internationellt avtal som gör detta omöjligt idag. Men alla som vet något om internationella avtal (tex Hanna Lidström som deltagit vid flera internationella klimatförhandlingar) vet att det tar extremt lång tid – åtminstone 20 år. Så samtidigt som detta är en bra sak att driva på långsiktigt, är processen på tok för långsam för att stoppa utsläppen från flyget i tid för att rädda världen från katastrofala klimatförändringar.

Dessutom argumenterar högern helt korkat i den här frågan: De säger att “Eftersom vi inte kan beskatta bränslet borde flyget inte beskattat alls”. Men den gängse nationalekonomska teorin (som man faktiskt kan förvänta sig att alliansen ska kunna) är ju att om en sak är omöjligt att beskatta (som flygbränslet) ska man beskatta det som är närmast korrelerat med det. Och vad har en EXTREMT nära korrelation med användandet av flygbränsle? Jo just det – flygbiljetterna. Deras argument är en undanflykt för spånhuvuden.

  • Gör en riktad satsning på forskning och utveckling av biobränslen för flyget.

Samma som ovan!

Värna växande skogar

  • Stärk äganderätten. Vi vill tillsätta en bred utredning i syfte att stärka den grundlagsskyddade äganderätten och egendomsskyddet.

Kan låta bra, men vad man alltså är emot här är att staten köper upp värdefull skog, som t.ex. innehåller väldigt utrotningshotade arter eller på annat sätt starkt värdefulla naturvärden, för att skyddar den från avverkning. Det är bra att göra så, för biologisk mångfald är dels viktigt i sig, men gör också att naturens egen motståndskraft mot klimatförändringar ökar. Monokulturer (som stora trädodlingar) är extremt sårbara för till exempelvis stormar. Så det alliansen egentligen menar med det här förslaget är att göra det lättare att skövla och permanent förstöra viktig natur. Det är ganska oseriöst att ha ett så miljöfientligt förslag bland sina förslag på “miljöpolitik”.

  • Inrätta ett nytt Sveaskogsprogram i syfte att möjliggöra skydd av värdefull natur samtidigt som det säkerställs att skogsägare får rimlig ersättning.

Det här kan däremot ha en poäng, antar jag.

Rena hav, sjöar och vattendrag

  • Satsa på investeringsstöd för avancerad vattenreningsteknik, för att minska utsläppen av bland annat läkemedelsrester och mikroplaster i hav, sjöar och vattendrag.

Jovars! Låter bra. Men varför vill de skrota alla andra investeringsstöd för klimatet? För att någon annan än de kom på det först? Lite pinsamt...

  • Öka det internationella samarbetet för att motverka övergödning, giftiga utsläpp och nedskräpning.

Också ganska bra! Men… HUR i hela världen ska de öka det? Isabella Lövin har dragit ihop världens första FN-konferens om havet, ägnat i princip hela sin ministerkraft åt detta och dessförinnan styrt om EUs fiskepolitik i en mer hållbar riktning. Så…. lycka till med att “öka” samarbetet för haven. Och i sin roll som biståndsminisgter har hon därtill presenterat den största biståndsbudgeten i Svensk historia med stora summor öronmärkta för just klimat- och miljöbistånd.

 

Och vad saknar jag då? Jo, jag…

  • saknar allt som öht gör det dyrare att släppa ut
  • saknar satsningar på tåg
  • sakna satsningar på annan kollektivtrafik
  • saknar satsningar för att ta bort storstadsbilism
  • saknar cykelsatsningar
  • saknar tydliga besked om klimatbistånd. De säger annars alltid “vi ska göra effektiva satsnignar - alltså utomlands." Men de vill de ju uppenbarligen inte heller?
  • saknar grön skatteväxling. Vi gör riktade satsningar på de mest hållbara företagen, tex reparationsavdrag och avdrag för naturguider. Lol att vi går före allianser i att sänka skatter på gröna företag. Alliansen pratar ofta om att de är för grön skatteväxling, men bland deras förslag ser vi varken några skattesänkningar på gröna företag och inte heller några skattehöjningar på det som är farligt.
  • saknar satsningar på modernisering av skogsbruket, så man inte ska behöva kalhugga. Om alliansen nu ska satsa på innovation – varför inte satsa på innovation inom skogsbruket som kan spara biologisk mångfald och i vissa fall eventuellt öka produktionen för skogsbrukaren? Eller i alla fall minska kostnaden av bekämpningsmedel?
  • saknar något förslag som minskar matens klimat- och miljöpåverkan
  • saknar satsningar på att minska konsumtionens klimatpåverkan



Mest lästa inläggen

Alliansens klimatpolitik, hur illa kan den vara?

Förra veckan släppte alliansen sin gemensamma klimatpolitiska plattform. De...

Pride är en kamp för rättigheter - inte en annonsyta

Årets prideparad var större än någonsin. Jag dansade i paraden och fick en ...

Fyra tips för att väcka ditt anti-rasistiska raseri i valrörelsen

Egentligen får man aldrig använda USA politiskt exempel eftersom det ofta ä...

Tankar om att flyga - om mig själv som femtonåring, flygindustrin, livsstilssval och Fader Vår.

När jag var 15 bestämde jag mig för att bli vegetarian. När jag var 16 åkte...

Blogg

Pride är en kamp för rättigheter - inte en annonsyta

Årets prideparad var större än någonsin. Jag dansade i paraden och fick en varm känsla i bröstet av att så många slöt upp. För att kräva rättigheter och för att kräva att få leva fria från diskriminering. Varm över att så många manifesterade sitt stöd till de som drabbas av förtryck.
 
 
 
Men vi var många som också kände en oro smyga sig på. Det började redan tidigare i sommar när ett ciderföretag via en influencer lottade ut platser till deras Prideflak genom att bara benämna Pride som enbart som en kul fest, utan ett ord om vad Pride står för. Det fortsatte i paradtåget med ett schampo-företag som basunerade ut att stolthet sitter i håret, och flygplatsbolag som uppmuntrade oss att känna resa med stolthet. Vi var många som i helgen kände en oro över att Pride håller på att tas över av kommersiella budskap som inte har med hbtq-rättigheter att göra. Det är viktigt att de som går i Pridetåget främst gör det för hbtq-rättigheter, och inte för att det är en bra plattform för dem att sprida sitt namn på.

Pride började som en protest mot polisens trakasserier av homo- och transklubbar i New York år 1970. I många delar av världen är Pridefiranden fortfarande förbjudna, eller hotas av nya förbud. Sverige är ett av de länder där vi kommit längst i kampen för hbtq-personers rättigheter. Men fortfarande drabbas många även här av hot, våld och diskriminering. Fortfarande är vårt samhälle tydligt anpassat till normpersoner och fortfarande utvisas hbtq-personer som riskerar döden i sitt hemland på grund av sin läggning eller identitet. Så även om Pridefiranden ser olika ut och har olika förutsättningar i olika delar av världen utgår det alltid från en stark gemensam grund: att tillsammans kämpa för rättigheter.

I pridetider ser jag prideflaggor upptryckta på de flesta produkter; från läskflaskor till take away-muggar. För det mesta helt utan krav på motprestation. Ibland har det funnits företag som har donerat hela sin vinst från Pride-kollektioner till hbtq-välgörenhet, men för det mesta handlar det om någon enstaka krona eller procent per såld vara, vilket även om summan blir stor (och gör nytta) kan antas vara ett väldigt prisvärt marknadsföringsknep. Inte heller granskas företagen som säljer sina produkter i ny pride-skruds bemötande mot hbtq-personer, varken vad gäller kunder och anställda. Prideflaggan ska få användas - men med den ska det följa stenhårda krav på att kämpa för rättigheter, inte bara öka sin försäljning.

Samma sak måste såklart gälla även icke-kommersiella aktörer. Jag gick i Pride med Miljöpartiet, och det är en öppen inbjudan: ställ krav på oss vad gäller hbtq-politik. Vi ska aldrig vara tysta när partier ena dagen viftar glatt med prideflaggor för att få snygga bilder, men alla andra dagar struntar i, eller motarbetar hbtq-personer.

Men i år var det tydligt att företagen dominerade - med störst bilar, mest påkostade accessoarer och kraftfullast högtalare. Vi måste våga se att det alltid finns en risk att för stora kommersiella intressen gör att kampen slutar vara kamp och blir mer annonsyta. Det finns andra arenor och plattformar att marknadsföra sina produkter och sitt varumärke på. Pride ska först och främst handla om hbtq-personers rättigheter.


Jag tror inte att inget företags ställningstagande någonsin varit viktigt för hbtq-communityts rättigheter. Det kan finnas en poäng med att företag går före, visar riktning och stöttar kampen. Och det är lätt att förstå att ett sånt stort arrangemang som Pride Stockholm är behöver samarbetspartners för att vara möjligt. Men vi gör rätt vi att oroa oss för att Prides väldigt tydliga budskap “ge oss rättigheter” kan vattnas ut när så stor del av utrymmet ges åt det kommersiella budskapet: “köp våra produkter.”

Jag är rädd att det börjar gå för långt, och jag är rädd att årtionden av hård kamp säljs ut för billigt. Jag hoppas att det här kan väcka en intressant diskussion inför Pride framöver.

Mest omtyckta inläggen

"I love you, but your'e bringing me down." — Om sociala medier, rätten till din egen hjärna och det akuta hotet mot demokratin.

Någonting har hänt. I år har plötsligt många av mina vänner nyårslöften som...

Varför stjäl Sverige olja från fattigare länder?

Tänk dig att Stockholm stads finansborgarråd står på en presskonferens för ...

Du får längta efter mer - Om Kalles sex liv, metoo och litteraturen på Lunds universitet.

I helgen tittade jag på SVT’s serie ”Kalle sex liv”, där träningsprofilen K...

Jävluskt trött på navelskådande klimatkamp

I veckan kom den här videon upp i mitt flöde: Den handlar om Anna som satsa...

Blogg

Fyra tips för att väcka ditt anti-rasistiska raseri i valrörelsen

Egentligen får man aldrig använda USA politiskt exempel eftersom det ofta är det mest extrema landet, och sällan avslöjar något om Sverige. Men när det kommer till just rasism gör vi nog ändå rätt i att titta på USA; som i grund och botten är en nation byggd på rasmotsättningar. Och försöka lära oss något om vad vi inte borde ta efter. 

 

Här kommer fyra se- och lästipsför att pumpa upp ditt anti-rasistiska raseri för att sedan kraschlanda rakt in i moderaternas kollektivtrafiksannonser i Stockholm, du vet;  ”Aina ska med”, ”Tack the Police”, ”Tillåtet gängtecken i skolan: handuppräckning”. För visst har de skavt i dig utan att du kunnat sätta fingret på varför? Visst har de stört dig, utöver att de är pappa-skämtspinsamma? Vi måste nog snegla mot rasismen i USA för att förstå lite av vad Moderaterna blivit inspirerade av. 

 

  1. Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead (Bok)

Vissa böcker smäller rakt in i magen och ryggraden och hänger kvar där resten av livet. Jag kommer aldrig glömma förståelsen av hur det känns av att vara arbetarklass jag fick från Mina drömmas stad (Per Anders Fogelström), eller känslan av hungern som krig skapar från En halv gul sol (Chimamanda Ngozi Adichie). 

 

Den underjordiska järnvägen handlar om Cora, en ung slavflicka som offrar allt för att försöka fly sina bojor och bli fri. I boken följer vi hennes flykt genom söderns (och historiens) olika sinnrika metoder för rasförtryck: Bommulsfältet i Georgia, medicinska expriment under påstådd frihet i South Carolina, lynchande som fredagsnöje i North Carolina, döda kroppar dinglande från träd längs vägen som kallas The Freedom Road. Tillslut en sorts frihet, men alltid under konstant hot om våld. 

 

Den underjordiska järnvägen var namnet på ett hemligt nätverk som jobbade för att frita slavar och smuggla ut dem ur slavstaterna. I boken blir det till en faktiskt järnväg i trånga tunnlar. Den är spännande som en thriller men biter sig samtidigt fast djupt under skinnet på mig. 

Det är så uppenbart att USA har aldrig gjort upp med sin historia. Kristina Lindqvist recenserar i DN:

Konstnärliga skildringar av USA:s slavhistoria följer ibland en logik där det som gestaltas – hur utstuderat vidrigt det än är – betraktas genom ett bekvämt filter. Utifrån en ram som utgörs av begreppet ”slaveriet” pågår inte sällan ett slags process som låter publiken distansera sig från det som faktiskt händer.

 (…) I en märklig episod får hon (Cora) anställning som levande utställningsföremål på ett museum där svarta amerikaners historia spelas upp i förljugen sorglöshet.

I levande tablåer får besökarna uppleva ”Scener från mörkaste Afrika”, ”Livet ombord på ett slavskepp” och ”En typisk dag på plantagen” – med kidnappningar, våldtäkter och tvångsarbete vackert bortretuscherade. Så planterar Whitehead elegant den större frågan om dagens nationella historieskrivning – och en amerikansk skapelseberättelse med ruttna fundament.” 

Och Ulf Olsson avrundar det fint i Expressen: ”Återkomsten av historiska cancersvulster som fascismen gör nuets nationer till spöklika illusioner om ett förnuft och en insiktsfullhet som helt enkelt inte finns. ” 

 

2. OJ: Made in America (dokumentärserie)  

Lite pinsamt, men fallet OJ Simpson var verkligen en totalt kunskapslucka för mig. Jag visste inte ens vem det var fram tills jag blev helt golvad av den här dokumentären från 2016. Intressant, komplex och välgjord. Den tar inte den lätta vägen och visar vem som har rätt eller fel, utan låter dig förstå alla sidor i ett brottsfall där allt råkar stråla samman: rasmotsättningar, kändiskultur, hämnd, rättvisa och brutalitet.

 

 

Kortfattat (spoiler alert om ni inte heller kan er nutidshistoria): En svart hyllad sport- och tv-stjärna mördar sin exfru och en person till. Den svarta befolkningen i framförallt Los Angeles har fått nog av årtionden av polisbrutalitet, av korrumperade vita domstolar som ger vita medborgare får lätta straff och håller misshandlande polismän om ryggen, och av att svarta alltid åker dit, och till och med mördas, för varje småsak. Fått nog av att fortfarande inte ses som fullvärdiga medborgare. OJ Simpson blir, trots sitt tidigare aktiva ointresse för svartas rättigheter, symbolen för den förtryckta. Han frias, trots övertydliga bevis. En svart jurys hämnd för all historisk skit. Några år senare döms OJ orimligt hårt för ett mycket mindre brott. En vit jurys hämnd för att han kom undan. 

 

Dokumentären lämnar mig med den obehagliga sanningen i att det går inte att skipa rättvisa i ett så orättvist samhälle. 

 

 

3. Det 13e tillägget — (Dokumentärfilm)  

Igår såg Netflix-dokumentären som jag fick tips om när jag var helt besatt av OJ-dokumentären i somras. Det 13e tillägget i USA's konstitution handlar om att avskaffa slaveriet. Men i den finns ett kryphål: alla män ska vara fria, förutom brottslingar. Sedan från raticifieringen 1865 har det utnyttjats till att skapa en fruktansvärt skev fördelning av fängslade svarta män. USA har 5% av världens befolkning, men 25% av världens alla fångar. Svindlande. Var tredje svart man i USA kan förvänta sig att sitta i fängelse någon gång under sin livstid. 

 


Här går vi tydligt igenom hur det blivit så: från handel med fångar i södern (förvillande likt slavhandel — någon behövde ju även fortsatt jobba på plantagen), via ständigt strängare straff för brott som är vanligare i svarta områden (hårdare straff för crack än för kokain), till att plantera rädsla för påstått våldsamma svarta som medveten politiska strategi att vinna röster hos den vita befolkningen med löften om hårdare straff och privatisering av fängelser med affärsmodeller som ständigt kräver fulla fängelser för att vara lönsamma. Utan ens en illusion av att fängelser skulle vara bra för att förebygga brott, avskräcka från brott eller rehabilitera brottslingar. 

 

Den vågade tesen är: slaveriet är inte avskaffat, det har bara bytt skepnad. Det fortsätts att tjänas — både pengar och politisk kapital — på att låsa in svarta. Då måste man låta vita vara så rädda att det framstår som det rimliga att ha flest antal fångar per invånare i hela världen. Över 2 miljoner personer år 2015. 

 

4. "Moderaternas valkampanj och kodade rasbudskap" av Johan Palme (artikel

 Är det inte långsökt att jämföra rasism i USA med moderaternas valkampanj? Inte då, enligt den här intressanta och välreserachade artikeln i Kultwatch. Med utgångspunkt i boken Policing the Crisis redovisar Johan Palme tydligt för hur Moderaternas tunnelbaneaffischer försöker få våra tankar till just rasfrågan i USA; eller i alla fall samma rädsla för icke-vita som där. 

 'Gängtecken' och 'Fuck tha Police' är fenomen från 80-talets Los Angeles, som egentligen sedan länge är utspelade, men som ändå reproducerats många gånger genom internationella medier, laddade med raskonnotationer. Dessa fenomen är inte kopplade till verklig upplevelse av oordning, här i Sverige. Unga brottslingar i Stockholm – de som Moderaterna på ytan menar sig vilja stävja – lyssnar knappast på 30 år gammal hiphop, eller låtsas vara bloods och crips. Vad fyller det då för funktion att använda orden? Jo, de agerar som referenser, som populärkulturella fenomen – och som signaler.” 

Att det är just de här inlånade begreppen som används, laddade med konnotationer som anknyter våld till ras, pekar också på vem kampanjen är riktad till. Det är inte de som har erfarenhet av att leva nära den påstådda oordningen. Det är en grupp långt därifrån, en som har mer gemensamt med reklambyrån Honesty som har skapat kampanjen – vita, välmående, medelålders personer, segregerade i innerstaden, som vurmar för USA och minns 80-talets snackisar. Moderaternas kärnväljare.”

Det är knappast en ny strategi. Lee Atwater var Ronald Regans kampajstrateg i valet 1988 som de lyckades vinna trots ett historiskt dåligt utgångsläge, b.la. genom seras "Southern Strategy" som gick ut på att egga sydstaternas vita befolknings rasistiska känslor. I en hemlig ljudupptagning förklarar Atwater att man kan inte gå runt och skrika n-ordet längre, man måste vara mer subtil och prata om ekonomiska reformer som har som biprodukt att svarta tar mer skada av dem än vita. Och genom att måla ut svarta som brottslingar, och anklaga politiker med liberalare syn på straff för att vara för våldtäkter, mord och rån.

Johan Palme om Policing the Crisis igen: ”Men studien går djupare än så. Forskarna skildrar i exakt detalj hur politiker, medier, polis och rättsväsende tillsammans bygger upp ett gemensamt sätt att tänka som allmänheten leds in i. Folkopinionen leds bort från de radikala black-power-strömningarna som utmanar den rådande ordningen. Istället samverkar språket hos både myndigheter och medier för att medborgarna ska acceptera ras- och klassorättvisor.”

 

Nej, Moderaternas affischer är inte samma sak som slaveri. Det är inte samma sak som Jim Crow-lagar och polisskjutningar. Men de bygger vidare på samma tradition, oavsett om det är medvetet (cyniskt) eller omedvetet (naivt).

Moderaterna borde aldrig få säga ”mer trygghet” utan att få motfrågan ”trygghet för vem?”.

Det mest frustrerande med Moderaternas kampanj (enligt precis samma logik som Hanif Balis allt brunare twittrande) är att de kan svara på all kritik med ”Vad blir du så arg på? Det är ju bara ett skämt.”

Men vi måste ändå bli rasande. 

 

För av historien att döma så är moderaternas strategi extremt farlig.

 

Och extremt effektiv. 

 

 

Mest kommenterade inläggen

Låt inte duktigheten dominera!

Ally och Ilana från Boad City, tv-serien som personifierar icke-duktighet. ...

Moderaterna är dåliga kompisar när de "tar oro på allvar"

Bild: Di.se Ett modeord i politiken är 2016 oro. Mellan raderna handlar det...

Kommer moderaterna att normalisera kvinnohat?

I dag lade Moderaternas officiella facebooksida ut en livesänd video där De...

Jag googlade på "bröst" och ni kan aldrig ana vad som hände sen.

Idag skrev en lång rad debattörer på DN debatt om porrens skadliga effekter...